minnas

Nu blev jag sådär sommarvarm i hjärtat igen. Det är inte det att jag inte tycker om vintern, den får gärna stanna kvar ett tag till. Jag tycker nog
om alla årstider, men det är något speciellt med sommaren alltså. Ja ni vet. Jag blir i alla fall helt pirrig i kroppen när jag tänker på det. Jag tycker
om att minnas, tycker om att drömma mig tillbaka och då drömmer jag ofta om sommaren, man är så glad då. Inga skolbelbekymmer och annat
trams. Det är bra att ha vänner som också gillar att minnas. Tillsammans kan man sitta i flera timmar och bara "Åh, kommer du ihåg
när vi cyklade till stranden mitt i natten och badade....näck!?" eller "Kommer du ihåg när vi, en kolsvart natt la oss mitt i vägen och tittade på
stjärnorna?". Jag tror att det är bra att minnas. I alla fall så mår jag bra av det. Nu minns jag den dagen i början av sommaren då jag och några vänner

åkte till stranden. Det var kallt, stockholmarna hade redan börjat fråga efter raukarna, vi fikade i sanden och skrattade så magen knöt sig. Ett trevligt minne.